Trollstigen och Geiranger

Vackra Trollstigen. Har hört mycket om denna väg, hur vackert det är, hur rolig den är att köra, hur mycket man njuter av dess underbara kurvor......
...så här ser den ut en liten bit. Kan erkänna att den var vacker och att när jag var väldigt högt upp så tittade jag fakstisk ner i en halv milli sekund. Annars släppte jag inte blicken från vägen eller händerna från styret. Detta var den värsta körning jag någonsin gjort och nä....jag kommer aldrig att göra om den på motorcykel. Men jag är nöjd att jag gjort det och stolt över mig själv.
Vägen öppnades 1936 och det tog 8år att bygga den. Vägens högsta punkt är 850m över havet och den har 11 hårnålskurver från Isterdalen till Stigröra.
Nöjd njuter jag av utsikten.

För Andreas var detta inte första gången han körde här, däremot var det första gången han körde så sakta upp :) (undras vad det berodde på? Hmmm...)

Poserar vid cyklarna innna vi gick och köpte vårt klistermärke från Trollstigen som vi satte i våra toppboxar.

Vi stannade på vägen ner till Geiranger och tog lite kort över Geirangerfjorden.

Framme i Geiranger letade vi efter en bra tältplats tills det kom fram en äldre herre och sa att vi kunde tälta framför deras husbil allderles vid fjordkanten. Vilken plats vi fick :). Det var faktist just på denna campingplats som vi sov vår första natt i vårt, då nyinköpta, tält för 2år sedan. När vi fixat med tält och duschat efter den varma dagen i mc-stället gick vi till en uteservering och tog oss en bit mat och en öl. I morgon skulle vi köra hem till Lasse och Malin i Gassebol, utanför Karlstad, innan vi körde sista biten hem till Skåne.

Saltströmmen

Efter några nätter i hytta hade Andreas tjatat till sig en natt i tält, så jag och Lasse som var först på campingen vågade inget annat än att just boka plats för två tält.
Saltsrömmen är världens starkaste tidvattenström och flyter mellan öarna Knaplundøya och Straumøya.

Strömmen uppstår när tidvatten förflyttas mellan de bägge fjordarna. Strömmen är 3 km lång och på det smalaste stället bara 150 m bred. Strömmens maximala hastighet är omkring 22 knop (40 km/t). Fartyg kan passera Saltstraumen under cirka 2 timmar efter varje ebb och flod.

Vid nipflod passerar under cirka sex timmar 372 miljoner kubikmeter havsvatten genom en 150 meter bred och 31 meter djup passage. Det var fantastiskt att se.

Passerar polcirklen igen och Sara har slut på bensin.

Lasse tog denna underbara bild på Andreas på färjan till Kilboghamn.
På väg norr ut stannade vi vid polcirklen och fotade, nu på hemvägen passreade vi den till havs. Statyn symboliserar en jordglob.

När vi kört av båsten meddelar jag Andreas på radion att jag inte haar så mycket bensin kvar, att lampan har börjat lysa. Han knappar in på GPS:en att det är någon mil till närmsta mack och det är lugnt, dit klarra jag mig. När vi väl kommer till macken, eller passerar den så är den nerlagd och uppgrävd :) . Det är bara att köra vidare och se glad ut. När det stod 2km kvar att köra och vi skulle köra in i en 1900m lång tunnel stannade jag på en parkering. Tänkte inte få bensinstopp inne i de smala trånga tunnlarna. På bilden ser ni den blåa camelbackspåsen. Denna brukar vi ha vatten i och sen slang så man kan dricka när man vill.

Andreas tog sönder två camelbacks för att koppla ihop slangarna. På bilden ser ni Andreas som offrat sin cykel, lagt den ner så att vi ska kunna slanga bensin. Sedan fick Lasse äran att suga upp bensinen så vi kunde få över den i en flaska och hälla den i min cykel.

Andreas cykel var svåslangad så vi gick över på Lasses cykel istället. Fick 5 1/2 flaskor bensin som jag försiktit hälde i tanken. Sedan kunde vi ta oss vidare till närmsta mack, i Mo i Rana, som blev en liten extra omväg. Detta var dock det snabbaste sättet för det var 6mil enkel resa till närmsta mack.

När vi var klara med slangningen var vi så snälla att vi hjälpte Andreas upp med sin cykel så att han också kunde få fortsätta färden :)

Kabelvåg (Lofoten)

Svårt att se på bilden, men vid olika tillfällen har vi träffat på tre killar på vars en motorcykel. Första gången körde vi om dem ganska snabbt för de körde så sakta. 60km/h på en 80 väg. När vi sedan såg deras cyklar på en parkering tog Andreas ett kort på deras hjul. De har kört så sakta att de bara sletit på hjulet mitt på, de har inte lutat cyklarna i kurvorna så de främsta nabbarna är kvar (fegis pinnarna). Jag som är feg i kurvorna kör ju som en gud jämfört med dessa grabbarna. När vi kom till Kabelvåg fixade vi världens bästa rorbu. Precis vid vattnet, kök, storarum och toa nere och sen två sovrum på ovanvåningen. Hur mysig som helst. Precis intill stugan fanns ett aquarium med en massa spännande fiskar och andra vattendjur. Denna vackra sjöstjärna kunde man klappa på om man vågade.
Marulkar är inga vackra fiskar men de första vi såg tyckte vi synd om, de levde så trångt tills vi tittade in i nästa fönster och upptäckte att de låg på hög i ena hörnan så de är nog flockdjur. I bassängen där ute hittade vi fyra söta sälar som gärna simmade och visade upp sig.

När vi kommit till ro tog vi oss en promenad till Kabelvåg centrum (sentrum) där vi drack öl och käkade lite pizza och bakad potatis.

Lite kärleksmys inne på restaurangen. Blev lite kyligt att sitta ute så vi flyttade in ganska snabbt. Stannade i Kabelvåg i två nätter.... och gissa vad vi gjorde på vår lediga dag.... jo vi körde motorcykel, eller Lasse och Andreas ialla fall själv åkte jag den dagen.

När vi kom hem efter god mat och öl så tyckte lasse att våra cyklar såg förskräckliga ut. Så vi satte igång att fixa till dem lite. De blev inte tipp topp men renare, vissa delar till och med blänkte lite.

Nyksund

Vilken underbar dag vi vaknade upp till. Sitter på bryggan i Melbu och väntar på färjan till Fiskebebøl. Passade på att sola mina bruna ben efter 400 mil i mc-byxor.
Blev en spännande väg ut till Nyksund. Smal grusväg med skarpa kurvor, mötande bilar och får som betade i vägkanten. Jag fick dock äran att köra först och bestämma tempot.Nyksund är en liten speciell plats uppe i norra Norge. Stället upptäckte vi förra sommaren när vi satt och slötittade på ett TV-program en söndag i en stuga i Falkenberg. Vi blev verkligen betagna av denna plats på jorden. En gammal fiskeby som sett sina bästa dagar. Nu ganska öde men några har ändå bestämt sig för att bo och leva här.

Precis framkomna och nyfikna på hur det skulle vara att gå här i verkligeheten och se om det stämde överens med filmen vi sett.

Öde, gammalt och sletet men otroligt vackert och fullt av liv och minnen.

Naturen runt omkring var också väldigt vacker. Havet på ena sidan och höga berg på andra sidan.

Till vår stora förtjusning fanns det en geocache här ute, och den var inte speciellt svårhittad. När vi öppnade för att logga den hittade vi vår andra travel bug. En liten sak som vill färdas långt och till en ny geocache.

Var inne i en liten annorlunda lanthandel, men de hade vad man behövde och lite annat onödigt, så som gamla hattar och gamla kaviarburkar.

När vi strosat färdigt och tittat på matalternativen bestämde vi oss för den första restaurangen. Jag och Lasse beställde Fish & chips och Andreas tog en fisksoppa. När vi beställde började servitören plötsligt prata skånska :) När han kom ut och serverade maten frågade vi honom var han kom ifrån och hur han hamnat där. Jo han kom från skåne och hade även han sett programmet för ett år sedan, han ville gärna jobba i Norge så han pratade med en kompis. Han fick veta att man behövde personal i Nyksund och flyttade hit. Tala om att göra något annorlunda med sitt liv.

På väg därifrån igen. Lasse körde först denna gången då han ville stanna och ta foto på vägen. Han hade även turen att parera in denna superbraiga bild på mig och Andreas.

Är glad över att vi kom hit och fick möjlighet att se det på riktigt.