När barn är tysta, alltför tysta då kan man börja oroa sig för vad de hittar på.
I går kväll var ett sådant tillfälle.
Emma var i hallen, fast det kom lite småskratt ifrån henne. Tittade runt hörnet från köket och vad fick jag se...
...Jo en överlycklig dotter som tyckte det var på tiden vi städade undan alla skor från skohyllan.
De senaste dagarna har hon varit väldigt hjälpsam här hemma.
Jag hänger upp, och passar det inte Emma så drar hon ner det igen =)
När jag väl fångat henne på brottsplatsen försökte hon smita. Fast jag vet. Jag har bildbevis på att det var hon som busade med skorna och inte Andreas=)
