Beräknad nedkomst

I morgon är dagen med stort D eller INTE.

Barnet där inne i min mage är beräknad att anlända i morgon, 

fast det är ju bara en som kan bestämma det, och det är bebisen.

Usch ju närmare denna dagen vi kommer ju mer ångest och nervös börjar jag bli.

Tankar som, vad har jag gett mig in på som ska gå igenom en förlossning till.

 Men så tänker jag att det finns ju de som gör detta frivilligt både tre, fem och nio gånger till =)

Samtidigt längtar jag hur mycket som helst efter att få bli mamma igen. 

Få veta om det är en pojke eller flicka. 

Bli en större familj och se vad Emma tycker om att bli storasyster.

Tur längtan och nyfikenheten är större än rädslan.

Nu väntar jag vidare och rapport kommer så fort vi har kommit hem =)